heleneedman

Det spelar faktiskt ingen större roll vad det är för dag för mig. När man är hemma och är sjukpensionär så känns nästan alla dagar likadana. Ibland kan man känna sig lite uppgiven och önska att det hände lite mer i livet. Man skulle vilja kunna göra mer, orka mer och framför allt önskar jag att jag kunde jobba.

Det märks så tydligt nu i semestertider att man inte jobbar. Man kunde ju tro att det skulle märkas mindre nu när alla är lediga osv. Men så är inte fallet, det är nu alla undrar vad man ska göra när man är ledig. Verkar inte som att folk förstår att jag är jämt ledig. När man ofrivilligt har varit hemma i 6 år är problemet att man har inte råd att göra nåt när man är "ledig". Det är nu alla ska passa på att göra det dom inte hinner annars. Umgås med sina familjer och resa bort kanske t om en liten utlandsresa. Det är nu jag mår dåligt över att jag inte kan göra några stora grejer med barnen osv. När den "vanliga" vardagen är tycker jag att jag kan klara av att få det att gå runt.

Det här kanske låter egoistiskt i vissas öron men för mig är det en jobbig grej. Alla har vi olika saker att må dåligt över och en av mina är "semestern"

Hmm, den glada possitiva tjejen som jag brukar vara har visst tagit "semester" idag,hihi